Tänk dig att en pappa mördar sin dotter!

52

Halala Rafi
Från arkivet 2002

Tänk dig att du skulle vilja döda ditt eget barn. Hur upplever du en sådan tankegång?

Tänk på Fadimes pappa samt andra pappor, bröder och kusiner som har dödat anhöriga kvinnor.

Vad för slags människor kan de vara? Vilka värderingar står bakom deras dåd?

Var pojkvännens svenskhet problemet, eller handlade det i själva verket om Fadimes strävan efter frihet och självständighet?

Vad säger man om mordet på Pela, som inte hade en svensk pojkvän? Liksom tusentals andra kvinnor i Sverige, Kurdistan, Iran, Afghanistan och andra länder i MENA blev hon mördad av en manlig anhörig.

Man läser och hör många ursäkter i media, från både kurder och andra invandrargrupper, den svenska regeringen, journalister och forskare. Ursäkter som “det är inte vår kultur”, “det har inte med religionen att göra” och “vi har inget utrymme för mord i vår tradition”.

Det finns alltid ett patriarkalt och kvinnofientligt fungerande politiskt och socialt system bakom våldet. Denna stärks genom skrivna och oskrivna lagar och regler, vilka religionen påverkar starkt, och fortlever i dagens samhällen i många delar av världen.

Det sociala mönstret som hedersmord uppkommer i är naturligtvis inte allas ideal. Vid sidan om dessa bakåtsträvande värderingar finns, i alla länder, en progressiv modern och radikal rörelse som kämpar för jämlikhet, jämställdhet och individens frihet.

Många säger att mord är mord och att det inte finns något vid namnet “hedersmord”. “Det har inte med ett politiskt system eller religion att göra”, säger de. “Om vi säger så häller vi vatten i rasismens kvarn.”

Jag betonar fenomenet hedersmord igen, för att detta inte är ett vanligt mord. Hedersmord sker inte bara på grund av vanligt förtryck och våld mot kvinnor, utan centralfrågan här är att kvinnans sexualitet ses som en kollektiv ägodel.
När en man mördar en anhörig kvinna vill han med detta rentvå familjen från den skam som hon orsakat genom att ha sex utanför den äktenskapliga ramen. Hennes kropp och vilja är alltså inte hennes ensak, utan delas med stammen, klanen och nationen. Detta tankesätt är vad som rättfärdigade att Fadimes far dödade henne.

Det bör inte finna rädsla för att erkänna problemet och sätta gränser för dessa brott, och detta ska inte “hälla vatten i rasismens kvarn”.

Det första ansvaret är på den svenska regeringen, samhällets och berörda myndigheternas axlar. Man behöver inte veta alla detaljer om andras kultur för att veta hur man ska hantera problemet och sätta gränser för brotten. Självklarhet gäller de grundläggande mänskliga rättigheter alla – detta utan undantag för påhittande identiteter som religion, kultur, nationalitet, hudfärg osv., vilka bär med sig elände och omänsklighet.

På vilken sida står vi? Frihet och jämlikhet för alla, eller förtryck och diskriminering? Det är dags att välja!

print