Tal i Riksdagen

24

Tal i Riksdagen om kvinnosituationen under 23 år i Irakiska Kurdistan

Efter befolkningens uppror i irakiska Kurdistan i 1991, och efter att den diktatoriska Baath regimen har fallit, har befolkningen haft stora förväntningar på de kommande makthavarna PUK och PDK.

Men tyvärr, när det gäller de grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheterna, är den statistik som finns hos de lokala och internationella människorättsorganisationerna väldigt oroväckande.

Eftersom att jag har jobbat med jämställdhets och kvinnofrågor från och med 80-talet, och innan jag flyttade till Sverige i 92 har varit aktiv i de frågor, samt har haft tätt och kontinuerlig kontakt med aktivister och organisationer efter dess, så ska jag koncentrera mig mer på det området.

De kurdiska partierna har lovat att ta med sig:
• En självständig Kurdistan, med sin konstitution och lagar!
• Yttrande frihet!
• Att jämställdhet för kvinnor och barnens rättigheter ska ökas!
• Bättre välfärd!

Men i vekligheten, vad har hänt under de 23 års styre i regionen Kurdistan, speciellt när det gäller kvinnor och jämställdhets frågan som jag ska presentera?

Inte nog med att de två makthavande partierna inte har arbetat för en självständig region, utan de behärskar fortfarande var sitt område i Kurdiska delen, trots att man instiftat en gemensam administration, KRG. Och detta påverkar lagar och regler när det gäller mänskliga rättigheter, frihet och jämställdhet.

Iraks konstitution följer Sharias Islamiska lagar. I konstitutionen står det även att alla religiösa grupper har rätt till egna bestämmelser och lagar. Detta betyder att i grunden finns det inte gemensamma lagar och regler för hela befolkningen, utan var och en av klanledarna och religiösa grupperna har rätt till sina egna regler och bestämmelser, som leder till gruppstyre istället för gemensam styre.

Detta pågår också i Irakiska Kurdistan. Allt som händer i Irak påverkar situationen i den Kurdiska regionen.

Vad har hänt kvinnorna under de 23 åren?
1. Efter 1992, som alla andra krigsdrabbade länder, har själva partierna i Kurdistan börjat tvätta rent deras heder, genom att mörda kvinnor under namnet spioner till Baath regimen, samt genom att påstå att kvinnorna har smutskastat kurdisk heder när de har samarbetat med den tidigare regimen. Då har de bildat speciella kommittéen och organ för kvinnomord. Efter det har 1000 tals kvinnor mördades under hederns namn. Utan att gärningsmän bestraffas.

På grund av detta började manliga släktingar känna sig trygga med att ta över makten för att mörda deras kvinnor under samma namn. Detta brutala fenomenet mot kvinnor pågår fortfarande.

Enligt statistiken blir dagligen 1,5 kvinna mördad. Detta inkluderar kvinnor som mördas, bränner sig eller begår självmord under tvång. Enligt de officiella siffror under 2013 mördades 347 kvinnor. Siffrorna finns hos de internationella organisationerna, men även på inrikes departementet och myndigheten mot våld mot kvinnors hemsida.

2. Månggiftelagen har fått mer styrka och blivit ett vanligare fenomen än förut.

3. De tillfälliga giftermålen som (Mesiar) har diskuterats mer. Enligt de giftermålen saknar kvinnan all rättighet.

4. Nyligen har (Jafari) lagen accepteras i regeringen och förslaget har lämnats till parlamentet för diskussion. Enligt detta tillåts barngiftermål (barn våldtäkt), från 9 år eller dessutom 8 år om familjen vill.

5. Könstympning har ökat och blivit ett vanligt fenomen mot flickor.

6. Prostitution har ökat i norm, och enligt lagen är det kvinnan som får straffet för det. Det finns en siffra som visar att bara i staden Sulaimaniya finns 1200 platser och hus för sexhandel.

7. Fortfarande anses kvinnor som halva individer i vittnes mål och arv.

8. Att bära slöja har blivit ett vanligt fenomen, och en stor del av kvinnor bär det för att bara känna sig säkra på gator.

9. Moské och molornas tal angående slöja och annat har blivit officiella regler for befolkningen, speciellt kvinnor.

10. De flesta kvinnoorganisationer tillhör antingen makthavande partier eller får bidrag från de, på så vis är de tvungna att vara tysta om allt som pågår.

11. En del kvinnojourer som finns är bara ett namn, och seriösa jourer är själva hotade och har attackerats många gånger av beväpnade familjemedlemmar till kvinnorna som besöker de. Därför saknar kvinnorna resurser för skydd och stöd.

12. När det gäller polis och andra berörda myndigheter, som ska rädda och skydda kvinnor, har de många gånger skickat tillbaka hotade kvinnor och flickor till deras familjer, vilket har lett till att blivit de mördade, exempelvis Nigar och Shadi Shoxan.


Jag ska också nämna positiva insatser från en liten del av kvinnoorganisationerna, vars aktivister själva dagligen får hotelser och kränkningar och hinder för sitt engagemang. Till exempel attackerade polisen kvinnoorganisationernas manifestation den 8:e mars.

Det finns några grupper som består av en del organisationer i samarbete, som försöker bearbeta situationen (Zhian grupp). Gruppen arbetar för att stärka allmänåklagarens roll inför kvinnomördarnas bestraffning.

Under ett och ett halvt år har vi försökt att bilda en proffesionell grupp av advokater och erfarna kvinnoaktivister, för att själva gå igenom de lagar som gäller jämställdhet, och skriva de i tre förslag till parlamentet, regeringen och rättsstyret. Men vi har inte pratat om det i media för att kunna bli klar med det utan hinder och vi får se om vi kan anordna en konferens för att diskutera de med alla organisationer och lämna in de till alla tre berörda styren.

Tal av: Halala Rafi

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here