Arabic Kurdi
Start| IKKR| Kvinnojouren Nina| Styrelse| Kontakta oss| Bilder


Artiklar

Att upptäcka och ställa frågor om våld i nära relationer

avatar
Personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten måste ha kunskaper om och förmåga att se tecken på våld i...

Barn som bevittnar våld i nära relationer

avatar
Med barn som bevittnar våld menas i första hand att barnet sett eller hört våld, men barn som förstått att våld ...

Mer normkritik, tack

avatar
Det finns områden i Sverige där patriarkala strukturer styr. Där kvinnor inte vågar röra sig i det offentliga rumme...

Prokurdiska HDP tar sig in i Turkiets parlament

avatar
Det politiska läget i Turkiet är oklart efter att president Recep Tayyip Erdogans AKP backade rejält – och kan få ...

Mer normkritik, tack


8 Jun 2015
Det finns områden i Sverige där patriarkala strukturer styr. Där kvinnor inte vågar röra sig i det offentliga rummet iklädda plagg som shorts, linne eller kort kjol. Där den som beter sig på ett sätt som inte överensstämmer med de rådande normerna utsätts för hotfulla blickar och glåpord. Platser där religiös fundamentalism har tillåtits att breda ut sig och inskränka människors liv.

Trots detta har det varit förvånansvärt tyst från de som i vanliga fall är snabba med att angripa förtryckande strukturer. Förhoppningsvis kan det bli ändring på det nu.

Nyligen skrev Zeliha Dagli, feminist och aktivist boende i Husby, om hur det religiösa förtrycket hon en gång flydde ifrån har förföljt henne hit, till Sverige, till Husby (Aftonbladet 1/6). ”Skäggiga skuggor”, som hon uttrycker det, beskär hennes rörelsefrihet, och hennes liv. Hon uppger att hon vill söka asyl i Sverige på nytt, för att undkomma moralväktarna hon möter i sitt område.

Fenomenet som Dagli beskriver är inte nytt. Hon är långt ifrån ensam om att känna sig förföljd av moralpoliser. Hennes berättelse är mer än en enskild människas upplevelse, fler kvinnor redogör för samma sak. Redan för tio år sedan varnade Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot (S), för vad som höll på att ske i den närliggande förorten Tensta. Hon beskrev ett samhälle där muslimska fundamentalister hade tagit kontrollen (SR 10/11 2005). Utvecklingen har fortsatt i samma riktning. I en intervju i Magasinet Neo säger Pekgul att islamisterna fortsätter att växa sig starkare och att deras inflytande blir större (Magasinet Neo nr 5 2014).

Trenden begränsar sig inte till Stockholms förorter. I rapporten Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö, som överlämnades till regeringen 2009, skriver forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos om hur vissa delar av Rosengård styrs av religiösa åsiktskontrollanter. I området Herrgården klär sig de flesta kvinnor i slöja, inte av egen fri vilja, utan av rädsla för att de ska utsättas av repressalier från traktens självutnämnda moralpoliser. Åsiktskontrollanterna gör hembesök hos nya i området för att berätta om vilka regler som gäller. Kvinnor av muslimsk härkomst trakasseras och hotas. Nyinflyttade familjer vittnar om hur de levde friare i sina hemländer än de gör i Sverige.

Det finns de som har ropat på hjälp länge, som har vädjat om att fler ska se det kvinnoförtryck som utövas i religionens namn runtom i Sverige. När det för en gångs skull hade behövts en rejäl dos normkritik har de annars så talföra normkritikerna varit tysta. Debattörer som vanligtvis är kvicka med att peka ut patriarkala strukturer har valt att slå dövörat till. Pratet om systerskap och solidaritet tycks inte sträcka sig så långt som till medsystrarna i Husby, Tensta och Rosengård.

Möjligtvis är de rädda för att underblåsa islamofobiska stämningar eller för att svartmåla vissa områden eller grupper. Det är vad Zeliha Dagli tror: ”Alla mina svenska kompisar är rädda för att kallas rasister och islamofober” (Aftonbladet 4/6). Men den öronbedövande tystnaden kring det kvinnoförtryck som pågår fredar inte samhället från islamofobi. Och det hjälper framförallt inte alla de som faller offer för de religiösa fundamentalisternas moralväkteri. Att låta bli att tala om problemen gynnar endast de som försöker tvinga människor att inrätta sig efter deras regler.

NAOMI ABRAMOWICZ

Källa: SvD

Kommentera denna artikel





Jourens fall

En rapport om Kvinnojouren Ninas arbetssätt och hinder!

avatar
Kvinnojouren Nina är verksamhet av Irakiska Kommittén för Kvinnors Rättigheter (IKKR). I sitt arbete mot våld och h...

Kvinnojouren Ninas totala jourfall från mitten av 2011 till mitten av 2012

avatar
Kvinnojouren Nina har under ett år haft cirka 251 olika jourfall.

Kvinnojouren Nina är en verksamhet av Irakis...

Berättelsen om den unga kvinnan som under en längre tid hade utnyttjats sexuellt av sin bror

avatar
Iman: ”Han behandlade mig väldigt illa men det som smärtar mig allra mest att är att ens egen bror utsätter en fö...

Jwan är en kurdisk kvinna som bor i Sverige men levt gömd i tre år

avatar
Hur kan man säga att ens fru är otrogen till ens släktingar bara för att man är trött på henne, när man vet att ...
ikkr.org © 2017 | Start| Designed by www.helanet.se