Arabic Kurdi
Start| IKKR| Kvinnojouren Nina| Styrelse| Kontakta oss| Bilder


Artiklar

Att upptäcka och ställa frågor om våld i nära relationer

avatar
Personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten måste ha kunskaper om och förmåga att se tecken på våld i...

Barn som bevittnar våld i nära relationer

avatar
Med barn som bevittnar våld menas i första hand att barnet sett eller hört våld, men barn som förstått att våld ...

Mer normkritik, tack

avatar
Det finns områden i Sverige där patriarkala strukturer styr. Där kvinnor inte vågar röra sig i det offentliga rumme...

Prokurdiska HDP tar sig in i Turkiets parlament

avatar
Det politiska läget i Turkiet är oklart efter att president Recep Tayyip Erdogans AKP backade rejält – och kan få ...

Berättelsen om den unga kvinnan som under en längre tid hade utnyttjats sexuellt av sin bror


30 Jan 2013
Iman: ”Jag var tolv år när min bror för första gången utnyttjade mig sexuellt. Detta pågick sedan i 7 år. Under dessa år skedde det flera gånger per vecka och varje gång kände jag en större smärta i kropp och själ.”

Halala Rafi: ”Man kan nog säga att detta fall har varit det svåraste hittills eftersom denna kvinna är väldigt ung och hon var väldigt ung då dessa övergrepp skedde vilket har gjort att hon har många ärr kvar efter dessa övergrepp, både psykiska och sociala sådana. Innan vi sågs först a gången hade vi telefonkontakt, men hon kunde knappt prata utan skrev istället. Vissa dagar gånger uppgick vår korrespondens uppe i så mycket som femtio brev/epost under en och samma dag. Oftast satt den unga kvinnan inne i badrummet eller på toaletten och skrev av rädsla för att familjen skulle få veta. Den sista tiden sov den unga kvinnan t.o.m. i badrummet av rädsla för att hennes bror skulle utföra fler övergrepp.”

Iman: ”Jag var tolv år då min bror övergrep sig på mig för första gången och detta pågick sedan under sju år.”

Detta var första meningen på den historia som artonåriga Iman berättade för oss med rödgråtna mörka ögon. Imans rörelser när hon berättar om de sju långa åren av övergrepp visar tydligt på den smärta denna unga kvinna bär med sig och hur mycket sorg som hon bär på. Iman hade svårt att berätta om första övergreppet men samtidigt gjorde hon det med stor tilltro.

Iman: ”Det började med att min bror som var äldre än mig föreslog att vi skulle spela kortspel i hans rum. Förloraren skulle bli tvungen att lyda de önskemål som vinnaren av spelet hade. Jag sa ok. När jag sedan förlorade krävde han att jag skulle ta av mig byxorna och luta mig bakåt. Sedan gjorde han precis vad han ville med mig.”

Iman tog en paus och sade sedan:

”Jag förstod då inte alls vad det var han gjorde eller varför han gjorde det. Jag var chockad, rädd och jag skakade.”

Den unga kvinnan riktade sedan sin blick åt fönstrets ljus och förblev sedan tyst ett bra tag, för att sedan fortsätta berätta den mörka berättelsen om sin barndom.

Iman: ”Eftersom jag var ett barn och väldigt rädd, hade jag inte modet att berätta för min familj om det som hade hänt.”

Iman flyttade som barn med sin familj till Sverige. Hennes föräldrar skilde sig efter ett tag varpå Imans mamma var tvungen att jobba ofta och länge och hade därför inte koll på det som försiggick mellan hennes barn. Ju mer Iman berättade för oss desto närmare sin byst förde hon sina händer. Hon satt ihopkrupen i ena hörnet på soffan på ett sådant sätt att man kunde känna av skräcken hon troligtvis fortfarande känner. Det framkommer från Imans berättelse att från det första övergreppet så börjar hennes bror att ofreda henne med jämna mellanrum.

Iman: ”Han behandlade mig väldigt illa men det som smärtar mig allra mest att är att ens egen bror utsätter en för sexuella övergrepp.”

De långa pauser Iman under tiden hon återberättar sin historia vittnat om de djupa sår som dessa övergrepp har lämnat hos Iman och som fortfarande ger henne obehag, och som har väckt frågor och funderingar som hon kanske aldrig kommer att få svar på.

Iman: ”Jag förstod inte och förstår fortfarande inte hur en bror kan göra så mot sin egen syster och åsamka henne så mycket smärta. Jag förstår inte heller hur han kunder bete sig som om inget hade hänt utan kom och gick hemma med ett leende på läpparna som om han ej hade gjort något olämpligt alls.”

För att undgå dessa övergrepp försöker Iman allt från att tala med sin bror till att använda händer och ben till att värja sig mot honom, och ibland även att böna och be. Men eftersom brodern var några år äldre än Iman fungerade inte något av detta.

Iman: ”När han insåg att jag började försvara mig själv mot honom, brukade han ta med sig en kniv som han höll mot min strupe medan han hotade att döda mig. Han brukade säga åt mig att om jag någonsin berättade detta för någon så skulle döda mig med just den kniven.”

Enligt Imans utsago, har sätten och de vapen som brodern använt för att hota henne, skiljt sig åt. Allt ifrån knytnävsslag och sparkar till brännmärken efter cigaretter på kroppen har använts frö att skrämma henne och ge honom kontroll över henne och situationen. När Iman återberättar kommer det fram att mamman kanske har misstänkt något men att hon har undvikit att ta itu med problemet av rädsla för att befläcka familjens namn och förlora sin son. Imans resterande syskon har varit yngre än hon själv och brodern som begick övergreppen och har inte förstått vad som har pågått. Iman berättar att hennes föräldrar har varit skilda och att den enda vuxna i hemmet har varit hennes mamma som har varit på jobbet under dagarna.

Iman: ”De flesta gånger då min bror förgrep sig på mig var inte mina småsyskon hemma och min mamma var på jobbet. Ibland tog han också in mig på sitt rum under förevändningen att vi skulle spela kortspel men ingen kände av någonting hemma. Jag kände ibland att mamma känner av något men jag förstår inte varför hon aldrig sa någonting.” Förutom det så vågade jag själv inte heller berätta om övergreppen för någon utan jag betedde mig som om det inte fanns några problem. Jag var rädd att min bror skulle mörda mig om någon fick reda på det.

Övergreppen på Iman fortsätter ända tills hennes familj börjar prata om att gifta bort henne till en av hennes kusiner vilket innebar en stor rädsla för Iman. Iman bestämmer sig då för att anförtro sig hos en av sina närmaste vänner.

Iman: ”En dag skickade jag ett meddelande till min kompis och berättade hur jag hade det. Sedan träffades vi i skolan och jag berättade allt för henne. Hon grät mycket och sa att jag måste berätta detta för någon ansvarig på skolan. Vi gjorde det men då var jag för rädd för att flytta hemifrån så jag tog inte emot någon hjälp. Slutligen var det genom en kvinna som jag fick reda på att det fanns ett center och hon tog kontakt med dem för att hjälpa mig.”

Kvinnojouren NINA i Stockholm uttryckte sig angående Imans fall och ansvarige för NINA Halala Rafi uttryckte sig så här:

”Imans fall var ett av de svåraste fallen vi har fått in. Jag kan säga att det t.o.m. var det svåraste av dem alla eftersom Iman är väldigt ung och var endast ett barn då hon utsattes för dessa övergrepp. Detta har lämnat väldigt djupa sår hos Iman, både från ett psykologiskt perspektiv men även socialt sett. Det har nu gått över ett år och denna unga kvinna kan fortfarande inte se på eller tala med folk utan att besväras. Hon kam inte heller sitta ner med andra för att äta.”

Angående processen då Iman tog kontakt med NINA sa Halala Rafi så här

”Vi meddelades av en kvinna som bodde i samma stad som Iman. Tanken var att vi skulle träffa Iman men innan vi träffades pratades vi vid på telefon. Hon kunde dock knappt prata utan skickade istället e-post till oss. Vi utbytte mer än femtio brev om dagen. Iman skrev oftast breven medan inne i badrummet för att ingen i familjen skulle veta om det. Av rädsla för sin bror brukade hon ibland även sova i badrummet. I och med vårt första möte var både polis och socialtjänsten informerade om ärendet, men då vi hade större insikt om flyktingfamiljers bakgrund samt att vi enklare kunde hjälpa den unga kvinnan fortsatte vi våra möten utan andra parter närvarande.”

Halala Rafi berättade även att hur de har arbetat för att hjälpa den unga kvinnan:

”Det passade ej bra och inte heller skulle leda till något bra att tala med flickans föräldrar med en gång. Vi visste också hur sådana här familjer tänker kring individernas frihet och hur deras tankesätt ser ut vad gäller familjeformer mm och visste att en dialog hade varit svår, om inte omöjlig. Detta är särskilt sant då kvinnan i fråga fortfarande är hemmavarande eftersom det finns en risk för hennes liv.”

Enligt Halala Rafis iakttagelser ansåg familjen att deras familjenamn var av större vikt än en individ inom familjen. ”Därför kom vi överens med Socialstyrelsen om en handlingsplan som innebar att få ut Iman från det hushållet och bort från staden där familjen bodde. Vi åkte och hämtade henne enligt överenskommelse.”

Enligt Halala Rafis utsago var Iman i en krisartad situation, både psykiskt och fysiskt då hon anlände hos kvinnojouren NINA, vilket försvårade deras arbete.

Halala Rafi: ”Den första veckan sa hon ingenting alls och hon ville helst bli lämnad ensam. Hon åt sällan eller väldigt lite mat. Men med tiden då hon insåg att hon blev lämnad ifred och att ingen skulle tvinga henne att prata, så började hon självmant att sakteligen berätta om allt det som hade hänt henne fram till dagarna innan hon rymde.”

Halala Rafi berättade även om vad kvinnojouren NINA har lyckats göra för att hjälpa Iman hittills:

”När vi hade hittat en plats till henne, började vi sedan sakta försöka återställa Imans förtroende för sin omgivning och samhället i stort så att hon kunde bli en del av samhället på nytt. Vi arbetade även för att minska det lidande som har uppstått efter dessa övergrepp.”

Ett återkommande problem som Rafi och Kvinnojouren NINA har stött och fortfarande stöter på i samband med liknande fall med individer över 18 år är att de upplever två sorters smärtor. Å ena sidan kan de inte lämna de band som dem har till sin familj och därigenom starta ett nytt liv, å andra sidan kan återvändande till familjen innebära en upprepning av övergrepp eller t.o.m. fara för individens liv. Båda Imans föräldrar samt hennes syster satte stor press på henne att ta tillbaka anmälan och flytta tillbaka hem samt att de ej skulle göra henne illa. Anledningen till den ständiga kontakten med Iman berodde troligtvis mest på det faktum att Imans bror hade gripits av polisen i samband med att Iman hade lämnat hemmet. All denna press och ständiga kontakt med familjen hade försatt Iman i en svår situation och hon visste ej vad hon skulle ta sig till.
Dock kan tilläggas att eftersom Iman hade fyllt 18 år så var hon enligt svensk lag myndig och kunde själv bestämma över sitt liv. Om hennes familjs påfrestningar på Iman hade resulterat i att hon tog tillbaka polisanmälan, då skulle alla de myndigheter och organisationer inblandade i hennes fall göra detsamma eftersom det ej längre skulle finnas en grund för dessa insatser.

Halala Rafi: ”I de fall då kvinnan i fråga vill återvända hem till sin familj, försöker vi få henne att stanna till dess att hon har läkt vissa sår och känner sig lite starkare. Om hon, Iman i detta fall, fortfarande är fast besluten att återvända måste vi med Socialtjänstens och Polisens hjälp ta reda på om det finns någon hotbild mot henne samt hur det ser med besöksförbud för hennes bror mm. Om hon är över 20 år måste vi gå med på hennes önskan att återvända hem. Tanken att någon från antigen Socialtjänsten eller Polisen ska även efter återvändandet, hålla koll på henne och ser hur utvecklingen hemma ser ut. Tyvärr så brister det fortfarande i denna avsikt hos dessa myndigheter och så fort kvinnan återvänder hem bryts kontakten under förevändningen att kvinnan är över 18 år.”

Kommentera denna artikel





Jourens fall

En rapport om Kvinnojouren Ninas arbetssätt och hinder!

avatar
Kvinnojouren Nina är verksamhet av Irakiska Kommittén för Kvinnors Rättigheter (IKKR). I sitt arbete mot våld och h...

Kvinnojouren Ninas totala jourfall från mitten av 2011 till mitten av 2012

avatar
Kvinnojouren Nina har under ett år haft cirka 251 olika jourfall.

Kvinnojouren Nina är en verksamhet av Irakis...

Berättelsen om den unga kvinnan som under en längre tid hade utnyttjats sexuellt av sin bror

avatar
Iman: ”Han behandlade mig väldigt illa men det som smärtar mig allra mest att är att ens egen bror utsätter en fö...

Jwan är en kurdisk kvinna som bor i Sverige men levt gömd i tre år

avatar
Hur kan man säga att ens fru är otrogen till ens släktingar bara för att man är trött på henne, när man vet att ...
ikkr.org © 2017 | Start| Designed by www.helanet.se