Medmänniskor finns överallt

58

– Jag har hela tiden varit tvungen att anstränga mig extra mycket. Mer än mina studiekamrater, mer än mina svenska kollegor. Och ändå har jag inte kommit så långt som jag har velat.

Halala Rafi från Irak har bott i Sverige i 21 år. Yrkesmässigt och som kvinnoaktivist hade hon hoppats på en mer stabil tillvaro. Men privat känner hon sig som alla andra.

Halala Rafi kom från irakiska Kurdistan till Sverige den 13 april 1993. Hon kom som kvotflykting, genom FN:s flyktingkommissariat UNHCR, och hon hade uppehålltillståndet ordnat när hon kom hit.

Det mesta i hennes liv har skett spontant och hon hade inte så många planer för hur livet i Sverige skulle bli. Efter flera flyttar, två skilsmässor och olika utbildningar bor hon nu i Jakobsberg norr om Stockholm och är verksamhetsansvarig för kvinnojouren Nina. Hela sitt liv har hon kämpat för kvinnors rättigheter, både i Irak och i det nya hemlandet Sverige.

– Jag har upplevt både lycka och besvikelse precis som jag skulle ha gjort i Kurdistan. För mig spelar det inte så stor roll var jag lever och bor. Det viktigaste är att jag hittar medmänniskor.

Det här är det tredje programmet i Tendens temavecka Vägen in i Sverige. Sveriges Radio har under det senaste året sänt en mängd berättelser på temat Min flykt – om människors erfarenheter av att ta sig till Sverige för att söka en fristad här. Men vad händer efter flykten? Hur är det att komma hit och skapa sig ett nytt liv här?

Du kan lyssna på Halala Rafis berättelse på Sveriges Radios hemsida.

Producent: Anna-Brita Lindqvist

print