Intervju med Halal Rafi i Svartvitt

20

För lite medvetenhet om heder!

På kvinnojouren Nina får kvinnor hjälp och stöd. Här bedrivs förebyggande arbete mot hedersvåld. Myndigheterna har fortfarande för lite kunskap om problematiken och tar inte ansvar även om det har blivit något bättre.

I en vanlig föreningslokal på Frihetsvägen i Jakobsberg ligger mottagningen för kvinnojouren Nina. Den drivs av Irakiska kommittén för kvinnors rättigheter. När jag kommer på besök i en solig eftermiddag i april håller medarbetarna på att avsluta ett möte angående ett akut ärende. Halala Rafi, som var med och drog igång verksamheten, berättar att kvinnoorganisationen startade i Gävle 1994, två år senare flyttade verksamheten till Stockholm och 2007 startade jouren. Redan i Kurdistan/Irak hade hon och några andra kvinnor engagerat sig i kvinnors rättigheter. När de kom hit trodde de att myndigheterna tog det största ansvaret för frågorna och att de även skötte det praktiska arbetet, snart blev de varse att så inte var fallet. – Invandrarkvinnor är väldigt utsatta, de saknar information. De söker inte hjälp när det blir problem i familjen eftersom de är rädda för rykten. Myndigheter förstår inte de sociala koder och normer som människor med invandrarbakgrund har med sig. Därför söker kvinnorna hjälp hos oss, säger hon.

Våld och heder Jouren tar emot alla kvinnor från hela landet, men framförallt från Järfälla. Varje år får mellan 150 och 180 kvinnor hjälp och då är alla telefonsamtal inte inräknade. Problemen handlar om konflikter, hot och våld i familjen och hedersrelaterade problem. Stödet kan vara allt från rådgivning, konflikthantering till skydd och boende. Ett ärende kan pågå i några timmar till flera år.

– Graden av problem, hur myndigheterna engagerar sig och hur stark eller svag kvinnan är avgör hur lång tid det tar, säger hon. Vid konflikthantering försöker de sätta sig in i problemet, de pratar med alla inblandade för att se helheten, även mannen. De fungerar som spindeln i nätet i kontakt med myndigheter. Kännedom om deras verksamhet får kvinnorna via sociala nätverket, hemsidan, skolan, polisen och sociala myndigheter.

Risk att bli bortgifta Flickor som inte får leva det liv de vill hör också av sig, även de som är på väg att giftas bort söker stöd. Myndigheter har även här begränsade kunskaper och förståelse för att bearbeta problematiken. En 18 åring bestämmer över sig själv, enligt svensk lagstiftning. Men de som riskerar att bli bortgifta betraktas inte som myndiga av sin omgivning. De här fallen hamnar ofta mellan stolarna, ingen tar ansvar. Vid ett flertal tillfällen har organisationen hämtat hem kvinnorna. Även kvinnor som kommit hit för att gifta sig hämtas tillbaka när de har skickat tillbaka. Det händer att förhållanden inte fungerar och för att bli av med kvinnan lurar mannen henne att åka hem. Till familjen berättar han att hon har varit otrogen och det är därför som han vill skiljas.

– Kvinna har inte en chans att starta ett nytt liv i sitt gamla land. Hon kommer bli isolerad och i värsta fall mördad. Eftersom hon varit gift för kort tid och har bott ensam efter skilsmässan, så får hon inte komma tillbaka till Sverige, säger hon. De driver sedan ärendena vidare och oftast får kvinnorna stanna kvar. Svenska myndigheter inser inte vilka risker kvinnorna utsätts för.

Mer kunskap Enligt Halala Rafi har myndigheterna visserligen mer kunskap om heder idag än tidigare, men fortfarande är medvetenheten för låg och de tar inte ansvar fullt ut. De skulle ta mer hjälp av expertorganisationer som är insatta och kan bidra med kunskap, de skulle även stödja dem bättre. Frågan om heder är laddad på grund av generaliseringar, att man drar alla över en kam.

– Jag är själv ett exempel på att alla inte är stöpta i samma form. Min och flera andras uppväxt i Irak kan jämföras med vilken svensk som helst. Jag umgicks med vilka jag ville och har gått min egen väg, säger hon. Hon menar att friheten och mänskliga rättigheter kan existeras i vilket land som helst, inte bara i Europa. Brist på frihet och mänskliga rätigheter beror på det politiska systemet i landet. Krig, oroligheter, religion och klantänkande i Mellanöstern förstärker negativa processer som människor har med sig i bagaget när de kommer till Sverige, anser hon.

Det finns tre typer i diskussionen om hedersproblematiken. De som förnekar att det förekommer och de som överdriver och säger att alla är kvinnomördare, de är bara ute efter uppmärksamhet. – Den tredje gruppen ser att det finns hedersrelaterad problem, men att alla inte är mördare. Det finns både män och kvinnor som bekämpar problematiken, här och i hemländerna. Den gruppen kan nå framgång i sitt arbete, säger hon.

Förutom jouren bedrivs ett omfattande förebyggande arbete och opinionsbildning. De utbildar ungdomar, myndigheter, organisationer och familjer, bland annat har de familjekvällar med olika teman. De har en aktiv webbplats och facebooks-sida med cirka 5000 medlemmar för att sprida information, skapa tät kontakt med svenska samhället och hemlandet för erfarenhetsutbyte.

Text: Heléne Götberg
Foto: Murat Kuseyri

 

Källa: Svartvitt

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here