”Hederskultur har inte med etnicteter att göra”

28

Intervju med Maria Hagberg
Av Tishka Meresene

”Man kan inte stämpla en hel grupp utan det är vissa grupper inom vissa samhällen som står för detta förtryck.”

”Jag tycker inte om begreppet hederskultur eftersom kultur ändras dagligen, det är ej en konstant.”

Hur går arbetet nere i Irak?
-Jag har jobbat här sedan 2007 i olika projekt. Innan har jag jobbat i olika samarbetsprojekt med pengar som jag har sökt från Sverige till olika projekt här i Mellanöstern. Just nu jobbar jag med organisationen Kvinna till Kvinna som fokuserar på kvinnor i olika konflikt områden. De fördelar SIDA pengar till kvinnoorganisationer och Irak är ett nytt sådant område som vi satsar på och ger ger stöd och utbyter erfarenheter med. Denna organisation har funnits sedan Balkan kriget och började då enkelt för 20 år sedan med att distribuera hygienartiklar mm till kvinnor och har nu vuxit till en stor organisation.Vi arbetar med alla kvinnororganisationer alltifrån gräsrots nivå till politiska organisationer. Det finns en gräsrots rörelse i Halabja som vi precis har arbetat med.

Hur arbetar ni?
-Det kan se väldigt olika ut men framförallt ger vi ut biståndspengar till organisationer som behöver mer långsiktigt stöd. Syftet är att de ska bygga upp sin organisation och nu satsar vi dessutom mycket på konfliktlösningar enligt resolution 1325 och därigenom engagera kvinnor att delta i fredsprocesser. Framförallt gäller det att ge ett sådant grundstöd så att de kan klara sig även då de inte får stöd från regeringarna. De flesta är politiska bundna men det finns även självständiga grupper men dessa får inget stöd alls och måste få mycket hjälp. Sedan råder det ett samhällsklimat med religiösa undertoner där organisationer som driver vissa frågor ej uppskattas och därmed ej får något stöd.

Hjälper ni endast icke politiska organisationer?
-Vi hjälper alla organisationer som arbetar för kvinnofrågor så att de ska kunna hjälpa kvinnor och forma sina egna projekt oavsett politisk tillhörighet mm. Vi satsar på att ge utbildningar, expertis och utbyta erfarenheter. I helgen ska jag besöka en by där man just nu satsar på att förhindra hedersrelaterat våld genom att utbilda polis mm. Jag ska dit med två genus kunniga och delta på så sätt.

Hur kommer det sig att du arbetar med detta ämne?
-Jag har jobbat med genusrelaterat våld i över 20 år och har även skrivit en bok om det. Min mamma var själv offer för våld i hemmet. När jag jobbade som socialarbetare blev jag kontaktad av många unga kvinnor som hade råkat ut för hedersrelaterat våld. Det som gjorde att jag engagerade mig i första taget var att man i Sverige gjorde det till ett kurdiskt problem när jag själv såg att så inte var fallet. Detta rörde alla nationaliteter och även män, och personer och även par. Det var Sverige som gjorde det till ett Kurdiskt problem när det i själv verket är ett problem av global karaktär. I Sverige har vi problem med att vi ej får kritisera religion och tradition och det är själva fundamentet i hedersproblematiken. Där religion och tradition är sammansvetsade med lagstiftningsväsendet utgör detta ett stort problem. Där man använder kvinnan som ägodel som man sedan använder i äktenskaps förhandlingar, samt där man har ett sexuellt tabu är hedersvåld utbrett. Krigssituationer är också ett annat stort problem och vi har sett bevis på att de samhällen där det inte är fred går arbetet för kvinnors rättigheter tillbaka.

Det vi i Sverige har gjort som har förbättrat kvinnors situation är att vi har har skiljt kyrkan från lagstiftningen. Religiösa ledare ska ej bestämma över mänskliga rättigheter utan det ska kvinnor och män göra som strävar efter ett jämställt samhälle. Man måste respektera människors tro och vilja att vara religiösa men man ska ej acceptera förtryck. Det som jag minns från min första resa hit till Kurdistan var att kvinnorna hade lätt för att prata om hedersrelaterat våld eftersom det nästan var det enda förekommande våldet sa de och de var före många andra länder i regionen.Två saker har gjort att hedersrelaterat våld har försvårats i Sverige; Jordabalken är en av de. Därigenom fråntogs bondesamhället makten att fördela jorden efter äktenskaps överenskommelser. Sedan försvann kyrkans rätt att utfärda sedesstraff för omoraliska brott. Förekomsten med att bränna kvinnor och liknande försvann på så sätt vilket förbättrade mycket i Sverige. Det finns tyvärr fortfarande kvar rester av det och ett exempel som jag brukar nämna är våltäktsfall där man ifrågasätter kvinnans val av kläder, plats, dryck mm. Detta är ett bevis på sådana rester men Sverige har kommit en lång väg tack vare dessa två förändringar i lagstiftningen.

Du menar att hedersrelaterat våld inte är bundet till en specifik etnicitet?
-Hederskultur har inte med etniciteter att göra, dessutom är en religiös tillhörighet inte ensam ansvarig heller utan alla de monoteistiska religionerna vilar på samma grund. Man kan inte stämpla en hel grupp utan det är vissa grupper inom vissa samhällen som står för detta förtryck. Grupper såsom Romerna i Sverige, som har utstått mycket förtryck i det svenska samhället utövar i sin tur större förtryck inom sin egen grupp. En annan ytterst viktig punkt som tyvärr också har blivit tabu att prata om är att hedersvåld utförs av både män och kvinnor. Man vill inte gärna tala om att kvinnor utför patriarkalt våld med det är fallet och det är viktigt att framhäva. Kvinnorna är ytterst deltagande, mindre vad gäller fysiskt våld men ytterst deltagande genom ryktesspridning.

Hur försöker ni bryta detta d.v.s. kvinnors förtryck av kvinnor i samhället? 
-De organisationer som jobbar med just kvinnors förtryck av andra kvinnor försöker medvetandegöra och stärka kvinnors självkänsla så att de ej motarbetar varandra. Jag tycker att svenska kvinnor har mycket att lära av kvinnorna i Kurdistan, tyvärr har vi i Sverige institutionaliserat kvinnorörelsen så att man idag tävlar om pengar mm medan i tex Kurdistan satsar man på att stärka varandra som kvinnor. Jag lär mig nya saker av kvinnorna varje dag här i Irak trots mina många år inom denna bransch. Med risk för att bli halshuggen när jag kommer hem till Sverige så måste jag säga att jag anser att kvinnorörelsen i Sverige beter sig kolonialt mot andra kvinnorörelser utanför gränserna men även mot stora grupper i Sverige som man borde vara solidarisk mot. Status och ekonomiskt välbefinnande kommer tyvärr före allt annat. Anledningen till detta är att så fort kvinnor slutar att kämpa för att få det bättre leder det till försämring. Det som många kvinnor för hundra år sedan kämpade för håller nu på att tas ifrån oss kvinnor i Sverige och Europa.Ett exempel lönedebatten. Man har ju lika lön för könen på lågstatus yrkena här i Irak medan vi i Sverige har en generell lägre lön för kvinnor men vi har liksom släppt taget om det där. I Sverige tror man tyvärr att allt är uppnått men det är inte så, vi har mycket kvar att göra!

Så du anser inte att hederskultur har med ett visst geografiskt område att göra?
-Jag tycker inte om begreppet hederskultur eftersom kultur ändras dagligen, det är ej en konstant. Det är viktigt att se kvinnan som en individ och ej som en ägodel. Det stämmer tex inte att säga att Irak har en hederskultur då det ej är likadant överallt. Man har tex i Kurdistan tidigt tagit tag i detta genom att få bort lagen som gjorde det möjligt att lagligt mörda i hederns namn. Detta finns ej kvar i Kurdistan men i Irak finns den fortfarande.Men med en Sharia lag baserad på religion är det också olika beroende på vem som tolkar. Vi arbetar med en kvinna som är kunnig och religiös och hon omtolkar ofta dessa lagar till kvinnors fördel.

Vilken roll spelar fattigdom i hedersvåldet?
-Fattigdom som orsak är marginellt. Hedersbrott begås i alla samhällsklasser och så fattigdom är inte en förklaring som så. Kvinnorna i södra Irak har det betydligt svårare eftersom det är ett starkare förtryck där, minoritetsgrupperna likväl då kvinnorna i dessa grupper förtrycks dubbelt om, både som minoritet och även som kvinnor. Problemet vi möter här är att många politiker är tvetydiga i sina politiska ställningstaganden. Man började tex sprida rykten om starka kvinnorättsaktivister vilket leddde till Fatwan uttalades och då kunde man öppet mörda dessa kvinnor utan problem. Sedan har vi problem med att politiker tolkar genus som ett steg mot att acceptera homosexualitet som ju är olagligt här, vilket får många att undvika diskussionen kring just genus.

Vad är dina planer framöver? Ska du fortsätta arbeta mot hedersrelaterat våld?
-Jag är trött på att kvinnor görs till offer så jag har intervjuat kvinnor under de åren jag har jobbat i Mellanöstern. Jag vill försöka visa på hur de mäktar med och deras överlevnadsstrategier i en ny bok. Detta är det jag ska göra framöver.

-Tack för din tid!

print