Hawlatis intervju med Halala Rafi angående kvinnors situation och ”Livgruppen”s mål och aktiviteter!

46

I början av denna månad meddelades i staden Silemani att 50 kvinnorätts-, civilrätts-, samt juridiska grupper med insyn i kvinnosaksfrågor skulle samlas under namnet Grupi Jiyan (Livgruppen). Enligt initiativtagarna är det främsta syftet att ta itu med frågor rörande våld mot kvinnor som på senare tid har ökat i Kurdistan. För mer information angående gruppen, deras målsättningar och syften genomförde tidningen Hawlati denna intervju med Halala Rafi, en av medlemmarna i ”Livgruppen”.

Hawlati: Vad innebär ”Livgruppen”?

Halala: Denna grupp är en bas för alla organisationer med fokus på kvinnosaksfrågor, mänskliga rättigheter, civilrättsfrågor samt massmedia. Gruppen är också öppen för alla statliga samt icke-statliga organ som arbetar med kvinnofrågor. Anledningen till att gruppen startade bottnar i människors rätt till att leva, oavsett ideologiska, politiska eller religiösa åsikter för den delen.

Vi i ”Livgruppen” anser att kvinnosaksfrågor från vänster till höger, från arbetarklasskvinnor till överklasskvinnor och kvinnliga ministrar oftast rör samma grundläggande problem. Det är på basis av denna tanke som så många olika organisationer har samlats med sina särskillnader för att tillsammans arbeta för dessa universella svårigheter, om endast för att minska våldsdåd riktat mot kvinnor.

Hawlati: Hur många organisationer har hittills gått med i detta öppna samarbete?

Halala: Hittills är det nästan 50 olika organisationer som har gått med. Gruppen har även hållit stora massmöten ibland annat i städerna Silemani, Hewler, Raniye och Kelar.

Hawlati: I vilken mån har de kvinnorättsorganisationer som är bundna till politiska partier visat intresse för att gå med i detta initiativ?

Halala: Vi har meddelat de och försökt uppmuntra deltagande från deras sida då vi anser att det gynnar syftet med ”Livgruppen” att dem deltar. Vår målsättning är att överskrida individuella- samt partiintressen när vi handskas med frågor rörande kvinnors rätt i samhället, men även de enstaka organisationernas specifika intressen. Detta initiativ syftar till att sätta kvinnorna och kvinnosaksfrågorna främst och därför vill vi bredda samarbetet till att inkludera alla de grupper och organisationer som är villiga att arbeta för detta syfte.

Vi vil med detta samarbete samla all den kraft och kunskap som finns i dessa organisationer för att främja jämlikhet mellan kvinnor och män och stoppa det våld som ständigt riktas mot kvinnor. En del av vårt arbete vad gäller våld mot kvinnor handlar om att meddela samhället om den skräckinjagande varningssignal som ökat våld mot kvinnor innebär, om samhällets framtid samt att upplysa den nya generationen. Samtidigt vill vi även påverka den nuvarande situationen till förbättring och inte endast sprida kunskap om hur det ser ut i dagsläget.

Hawlati: Vad har ni gjort rent praktiskt sedan ni startade ”Livgruppen” förutom massmötena ni nämnde?

Halala: Vi har haft omfattande stormöten i städerna Silemani, Hewler, Raniye och Kelar. Den 13e augusti då rättegången mot Sakars far började för mordet på henne, sände vi våra representanter för att närvara vid rättegångsförhandlingarna. Bland dessa fanns två jurister som arbetar ideellt med detta fall för att säkerställa att fadern ställs till svars för dådet som han har ställts inför rätta för, utan risk för inblandning av släkt och bekanta som vill se hans frigivning. Långsiktigt sätt vill vi pressa politikerna till att ha ett större fokus på frågor rörande jämlikhet mellan kvinnor och män. Vidare vill vi även sprida kunskap och information i samhället om mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter samt grundläggande universella rättigheter och även avsluta de många oavslutade projekt och lagförslag som rör dessa frågor såsom till exempel Personlagen. Vi ämnar också arbeta för att lagen om våld inom familjen ska tillämpas i större utsträckning samt att mer engagemang läggs ner på arbete mot prostitution inom Kurdistan och dess effekter. Vi har under de senaste två veckorna sedan gruppen etablerades lyckats med flertalet praktiska och annorlunda punkter. En av de mest framstående aktiviteterna var den demonstration mot våld som vi anordnade i Kelar i samband med mordet på Nigar Rehim. Vidare närvarade vi vid rättegången av Sakars far i Silemani och så besökte vi också Kvinnofängelset för besök med Kwestan som är dömd för mordet på sin make. Vi anser det otroligt viktigt att det tas hänsyn till de dömda fångarnas bakgrund, speciellt då dessa är kvinnor. I Kwestans fall hade hon ansökt om separation från sin make så ofta som 8 gånger under de senaste 12 åren, men med pistolhot och mutor tvingades hon kvar.

Hawlati: Samtidigt som ”Livgruppen” startade, startade även ett flertal andra grupper varav en hette ”Röd Heder” och startade igång officiellt i Silemani igår efter att ha varit aktiv på bland annat Facebook. Varför finns det så pass många liknande grupper?

Halala: De flesta av dessa grupper som har etablerats här har visat intresse för att gå med i ”Livgruppen” eftersom gruppen arbetar regionalt inom Kurdistan till skillnad från andra grupper som arbetar från utlandet. Jag tror att om vi arbetar hjärtligt och bryr oss innerligt om dessa fall, så bör vi arbeta med den regionala gruppen. Därför bör de organisationer som arbetar i utlandet samt ”Röd Heder” agera stöttande för ”Livgruppen”.

Hawlati: Med etablerandet av dessa nya organisationer och grupper har frågan om huruvida inte kvinnor återigen blir offer för jakt på berömmelse och rikedomar blossat upp bland befolkningen. Hur ser du på detta?

Halala: Liknande tankar återfinns i de flesta samhällen men den grupp och organisation som verkligen gör något av vikt kommer att nå framgång trots allt.

Hawlati: Nechirvan Barzani har sagt att hans kabinett har kunskapen och möjligheten att lösa många av de problem som drabbar kvinnor och samtidigt säger du att det måste göras mycket i praktiken. Anser ni att regeringen hittills har lyckats göra något rent praktiskt och anser ni att de har det som krävs för ett sådant ställningstagande?

Halala: Sådana här yttranden gör mig glad, oavsett vem som yttrar dem eftersom det är positiva uttalanden. Vi har dock fått höra samma uttalanden i 20 år, om de makthavande verkligen ämnar göra något i praktiken så måste de börja med att göra kvinnosaksfrågor en del av sitt dagliga politiska engagemang. Dessa uttalanden måste utvecklas till lagar och förordningar som efterföljs, och som sprids bland de statliga organen samt utbildningsystemet och inte endast stanna vid muntliga uttalanden.

Hawlati: Det finns många som anser att de makthavande ej bör ses som en motpart och att kvinnorättsorganisationerna gör fel i att se regeringen som sin motpart eftersom man ej bör förvänta sig något av en regering som själv är våldsam och som ej tar direkta tag mot våldsdåd mot kvinnor. Vad anser du om detta?

Halala: Vare sig vi vill det eller ej så finns det en politisk maktfaktor här som vi också har kritiserat flertalet gånger. När det finns problem i samhället så måste man ta de makthavande i kragen och vi anser att deras arbete i denna fråga de senaste 20 åren ej har stämt överens med våra förhoppningar. Vi anser därför att detta räcker för att vi själva ska arbeta regionalt för att tända en ny låga hos kvinnorättsorganisationerna och för att kunna ta debatten med de makthavande.

När de makthavande vet att det finns en grupp i samhället som har samlats och som själva tar tag i de problem som de möter, så kommer de att känna sig manade att lyssna på våra krav. Vi kan ej ändra vart vi riktar våra krav eftersom vi ej styr över de statliga organisationerna, men vi vill arbeta ansvarsfullt för att kunna presentera våra önskemål till de som har den makten.

Du kan hitta mer information om ”Livsgruppen” här.

print